PCB

PCB, polyklorerade bifenyler, är en grupp miljö- och hälsoskadliga industrikemikalier som utvecklades på 1920-talet. De hör till gruppen långlivade organiska föroreningar. Giftighet/toxicitet beror på sammansättningen av ämnet i varje enskilt fall. PCB-föreningar är fettlösliga vilket innebär att de anrikas i kroppens fettvävnad.
Man upptäckte ganska snart vilka utmärkta egenskaper PCB hade som en del i olika byggmaterial, fogar, olja, m.m. PCB var ett utmärkt, brandsäkert alternativ som isolator i kondensatorer och transformatorer. Man upptäckte dock på ett tidigt stadium att de som arbetade med PCB fick alvarliga fysiska reaktioner så som klorakne (akneliknande hudinflammation i ansiktet med blåsor och ärrbildningar som följd). Exponering av stora mängder PCB leder till leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer.
Trots detta fortsatte man använda PCB. Ämnet förbjöds i många länder under 1970 talet, däribland Sverige. Det finns dock mängder av PCB kvar i vårt samhälle. I Sverige har regeringen reglerat och stakat ut mycket tydliga direktiv när det gäller sanering och tidsbegränsningar för detta.

T.ex.

• Industribyggnad byggd/renoverad 1956–1973 ska vara sanerad senast 30 juni 2013
• Annan byggnad byggd/renoverad 1956–1969 ska vara sanerad senast 30 juni 2011
• Annan byggnad byggd/renoverad 1970–1973 ska vara sanerad senast 30 juni 2013